Den sibiriska iskylan har gjort att årets premiärvända fått flyttas flera gånger. Även söndagen såg ut att frysa inne. Efter att under lördagskvällen ha dammsugit SMHI:s olika lokalprognoser hittade jag dock ett kustområde inom rimligt resavstånd, där det påstods att söndagen skulle bjuda på fyra minusgrader, sol och vindstilla. Ett snabbt telefonsamtal till Conny innan midnatt följde och han var inte sen att hänga med på en satsning. När vi rullade fram till vattnet på söndagsmorgonen visade dock termometern 17 minusgrader. Lurade av SMHI (igen…)! Så snart solen orkade över trädtopparna steg emellertid temperaturen raskt. I och med det kändes förutsättningarna rimliga för ismete.

Dagen bjöd sannerligen inte på någon huggsexa. Endast tre gäddor behagade nappa. Emellertid kom en värdig premiärfisk till slut upp. På hinkens minsta mört högg en mycket bukstinn gädda, som tyngde vågen till 8,4 kg (103 cm). Jag och Conny hade haft gott om tid att prata igenom avkrokningsrutinerna, så köldgraderna till trots kunde gäddan oskadd vända hemåt. Snabbt upp med fisken på avkrokningsmattan, den ena krokar av, mäter, blöter vågsäck och nollställer vågen, medan den andra hela tiden öser vatten från ismetehålet över fisken. Ner med fisken i vågsäcken, läsa av vikten, en extra dusch med vatten på ögonen och sedan ett par snabba kort innan fisken får gå tillbaka. På så sätt säkerställer man att gäddans ögon och slemskikt klarar sig från köldskador och följaktligen kan även andra fiskare i framtiden få möjlighet att landa den. Då väger hon förhoppningvis över tio kg!